Vår mörka historia lever idag. Tavelbestyr. Barnbarnsbestyr.

Sista avsnittet av "Vår mörka historia" visades på TV ikväll. En mycket bra serie om tre avsnitt med Gustav fridolin som programledare. Idag knöt han ihop säcken från vår historia som rasister och främlingsfientliga till dagens samhälle. Även om jag visste det mesta tidigare är det nyttigt att se den hur de olika skeenden i historien länkas samman med det som vi upplever idag. Sverigedemokraternas budskap är en exakt återgivning av tidigare budskap. Man har bar bytt ut t ex "tattare" eller judar mot muslimer. Men det är ju inte bara de som öppet uttrycker sina åsikter om invandrare och flyktinger som för dessa budskap vidare. I vårt vardagliga språk har många fördomar fått fäste. T ex att de flesta våldtäkter begås av pojkar från invandrarfamiljer. Eller att männen slår sina fruar och barn. Det förkommer säkert, men sådant finns också i "äktsvenska" familjer. Jag vet att jag ibland har fegat ur och inte sagt emot när någon kommit med rasistiska uttalanden. Men jag lovar mig själv att jag ska bli bättre på att säga ifrån när jag hör sådant. Om man inte säger ifrån så kan ju den som yttrar sig tro att man håller med och kommer då att fortsätta sin spridning av dessa värderingar. Det kanske han eller hon gör ändå, men då vet de åtminstone att alla inte håller med.

I helgen har jag ägnat mig åt hushållsarbete. Men jag har också försökt få upp en del konstverk på väggarna. Nästan alla väggar som finns i min lägenhet är upptagna av bokhyllor. Därför har jag haft ett antal tavlor stående i klädkammaren. I våras fick jag målat i köket och tapetserat i hallen och de tavlor som fanns tidigare på dessa väggar har också funnits i klädkammaren. Men nu har jag fått upp några av dem i allafall. Men man kan ju inte hänga dem hur som hellst. Det måste ju finnas någon slags samstämmighet mellan de konstverk som hänger tillsammans. Men jag ska nog få ihop det till slut.

Idag har jag träffat barnbarnen. Ludde satt vid köksbordet och klippte pappersfigurer. Han använde inte bara händerna utan styrde det hela med tungan och en rynkad panna. Wilma städade motvilligt sitt rum. Därefter åkte vi alla till ett s k "Lekis". Det fanns inte när mina barn var barn. Men sådana här dagar när det är grått och ruggigt ute är det faktiskt en bra idé att de små liven får springa av sig lite energi så det blir lite lugnare vid matbordet sedan.