Är på banan igen.

Hej. Efter att ha gjort ett ordentligt upphåll med skrivandet på bloggen återkommer jag nu med ny energi och nytt engagemang.

Vad har jag då gjort under den här en och en halv månad som jag varit frånvarande på bloggen? Ja en hel del, men orsaken till frånvaron är min återkommande årstidsdeppighet. jag blir nästan tokig när mörkret smyger sig på mig under höstarna. Därför har jag under några år gått i ljusterapi. Men i höstas när jag sökte återkomma till Norra mottagningen i Täby hade de lagt ner verksamheten då de inte hade fått förnyat avtal med landstinget. Så där stog jag och visste inte riktigt vart jag skulle vända mig. Tänkte kanske att jag skulle klara mig utan denna hjälp. Men tyvärr så blev jag bara sämre. Så i mellandagarna började jag gå varje dag till mottagningen på Sollentuna sjukhus.

Vad går då ljusterapi ut på? Jo det bästa är om man kommer på morgonen. Detta för att man när man är klar ska kunna gå ut i det dagsljus som ändå finns för att kunna tillgodogöra sig detta. Jag går in i ett rum som är upplyst av lysrör med indirekt ljus. Lysrören är riktade mot taket och mot väggarna som är helt vita. Ljuset är det båvita och inte det mer gula som finns i en del ljusrör. Just nu kommer jag inte ihåg styrkan men de måste vara skarpa och väggarna ska vara matta så att man inte blir bländad. Man får ta på sig en vit rock och använder även ett vitt lakan som man täcker benen med. Det är lugnt och tyst i rummet. man kan sitta där tillsammans med två till sju personer. Man kan ha låg musik på och man kan prata med de övriga. Man kan läsa och dricka en kopp kaffe eller te. Men man får inte blunda. Det är viktigt att ljuset kommer in i ögonen. Detta för att pressa tillbaka Melatoninet, sömnhormonet. Vi som har de här problemen har höga halter av Melatonin fr a på höstarna när dagarna är mörka. Kroppen tror att det är natt på dagen och det gör att man får sömnrubbningar. En del personer har mycket svårt att somna på kvällen, jag däremot sover för mycket. Men jag har ingen avkopplande sömn och känner mig aldrig utsövd när jag vaknar. jag har alltså suttit i det här vita rummet två timmar varje dag utom de två senaste veckorna då jag har varit där varannan dag.

Hjälper det här? Blir man piggare? Jag får hjälp utav det, men en del andra verkar inte som om de hjälper dem. man vet väl inte riktigt vad et beror på att det hjälper vissa personer, medan andra inte får någon förbättring. Från att ha haft svårt att konsentrera mig, blivit otålig vid för mycket djud, haft dålig sömn, varit konstant trött och inte tyckt att någonting har varit roligt, känner jag nu att jag vill ta itu med saker och känner glädje av att få saker gjorda igen. Ligger lite efter, men känner att jag nog snart ska hinna ikapp och vara på banan igen. Det tog lite längre tid den här gången, men det var väl för att jag dröjde med att sätta igång med terapin.