Religiös imperialism, skamlig utvisning och oälskade barn.

PC Jersild skriver idag i DN om relegiös imperialism. Han skriver "Religiös imperialism, att påtvinga andra sina icke rationellt grundade åsikter, hör inte hemma i en demokrati". Han tar som exempel påvens och katolska kyrkans fördömande av homosexuella. Man kan ju tycka att påvens och hans kyrkas fördömande av homosexuella kan vara ett internt problem för katolska kyrkan. Men problemet är att fördömandet inte inskränker sig till de troende katolikerna utan man motsätter sig en avkriminalisering av homosexualitet i de länder där denna sexuella läggning är kriminaliserad. Detta trots att bara ett fåtal av landets medborgare är troende katoliker. Den borgerliga regeringen i Sverige gör i princip samma sak när det gäller lagstiftningen om könsneutrala äktenskap. För att gå Kd tillmötes gör man förfinade omskrivningar som bara verkar löjliga. Andra områden där religionen får styra över andra människors liv är abortfrågan, frågan om hur vi ska avsluta våra liv, genforskning, organtransplantion och fosterdiagnostik. De här frågorna är nog så svåra ändå, utan att vi behöver några religiösa påfund som ska bestämma åt oss.

Migrationsverket har avslagit en 17-årig Romsk flickas överklagande om att få stanna i Sverige. Hon ska utvisas till Kroatien tillsammans med sin pappa som har misshandlat henne. Fkickan har haft skyddat boende de senaste två åren sedan hennes pappa dömdes till fängelse för misshandeln. Hon är född i Sverige och kan inte tala Kroatiska. Pappan har hotat döda henne. Jag skäms! Så här borde man inte kunna behandla någon människa och allra minst en ung flicka.

Visst det finns barn som far illa i "helsvenska" familjer också. Men de blir i allafall inte förpassade till ett land där de inte kan göra sig förstådda och där de inte har någon som hellst anknytning.