Hur sorterar man egentligen? Vem bär ansvaret?

Jag vill gärna hjälpa till att behålla och förbättre vår livsmiljö. Som många andra är jag orolig för klimatförändringar och att jordens resurser inte ska räcka till. Vi vill behålla vår levnadsstandard, men är ändå beredda att göra uppoffringar för att våra barn och barnbarn ska få leva ett bra liv.

Vi informeras om att t ex sortering av våra sopor är något som vi personligen kan göra och ta ansvar för. Och jag vill verkligen ta mitt personliga ansvar, men hur gör man egentligen? Fler och fler produkter är ju sammansatta av olika material. t ex så har en bag-in-box ett plasthandtag som ska pillas bort, en medicinkarta är plast och något slags staniolpapper o s v. Varför är det t ex ett plastlock på en del tetraförpackningar. Vissa förpackningar är t o m flera olika material. Hårdplast ska vara för sig och mjukplast för sig. Men ibland förekommer båda i en och samma produkt. Vi konsumenter blir också uppmanade att inte kasta en massa mat, men vad gör man med den mat som blir kvar i en förpackning eftersom det är omöjligt att få ut allt ur förpackningen? Det sägs att vi konsumenter genom att sortera och slaänga så lite sopor som möjligt har makt, men det är inget som jag känner att jag har. Snarare maktlöshet.

Jag tänker också på all oönskad oadresserad reklam som dimper ner i brevlådan flera gånger i veckan. Den åker ju direkt i pappersinsamlingen. Detta måste ju vara en stor miljöbov.

Mitt och andras miljöengagemang är naturligtvis inte onödigt eller förgäves. Det betyder att enskilda i stället för att åläggas fler och fler skyldigheter, borde få det stöd som krävs från både företag och samhälle för att kunna möjliggöra en mer miljövänlig livsföring. Inte som ett individuellt livsstilsprojekt för specialintresserade, utan som det självklara sättet att leva. Det är inte främst ett individuellt vanmäktigt ansvar för den enskilda att bära utan borde vara inbyggt i hur produktion och samhället i övrigt ska fungera.

Personliga möten en viktig del av demokratin.

Människan är en social varelse. Vi mår bra när vi finns i ett socialt sammanhang. Speciellt viktigt är de personliga mötena där vi inte bara hör vad den/de andra säger utan också ser personen. Vi talar inte bara med orden utan rösten förmedlar vår sinnestämmning och hela kroppen talar om vårt engagemang. Nätet i all ära, men den kommunikationen räcker inte hela vägen.

I Danderyds kommun är det brist på möteslokaler. Jo det finns en del lite här och där, men det fattas t ex större lokaler där det går in 100-150 personer. Ja men, invänder någon....skolorna då, där finns ju både matsalar och aula som man kan hyra ut. Okej det är sant, men det går ju bara på kvällar när skolungdomarna har gått hem.

Pensionärsföreningen PRO har tills i maj fått hyra stora Gästabudssalen i Församlingsgården. Det har varit en stor och ljus lokal och har varit alldeles utmärkt för PRO:s månadsmöten. Nu ska Församlingsgården rivas för att ge plats åt byggandet av bostäder. (Det behövs bostäder i kommunen det är inte tu tal om det) Nya Församlingsgården byggs invid kyrkan, men dels kommer alla samlingssalar att ligga i fil med skjutdörrar emellan och dels kommer varje sal att vara mindre än Gästabudssalen. Man kan naturligtvis hyra två salar och öppna skjutdörren emellan. Men problemet uppstår när det är begravningskaffe i salen bredvid. PRO har på varje månadsmöte ett program som kan bestå av en liten orkester eller teatergrupp. Information av olika slag förekommer på varje möte. Föreningen har cirka 500 medlemmar varav mellan 80 och 120 brukar delta i dessa möten.

Nu har föreningen tillfälligt en lokal i Enebybergskyrkan, men den är alldeles för liten den tar högst 80 personer och det utan någon programpunkt. Man har föreslagit en annan lokal som eventuellt skulle kunna användas, men då är det mycket svårare kommunikationsmässigt att ta sig dit. Och det är många av medlemmarna som inte är så rörliga längre.

Så, ska PRO behöva lägga ner den här verksamheten p g a att kommunen inte anser att det är viktigt med Pensionärföreningarnas verksamhet? Sociala kontakter är som sagt viktigt både för välbefinnandet och hälsan.