Hur sorterar man egentligen? Vem bär ansvaret?

Jag vill gärna hjälpa till att behålla och förbättre vår livsmiljö. Som många andra är jag orolig för klimatförändringar och att jordens resurser inte ska räcka till. Vi vill behålla vår levnadsstandard, men är ändå beredda att göra uppoffringar för att våra barn och barnbarn ska få leva ett bra liv.

Vi informeras om att t ex sortering av våra sopor är något som vi personligen kan göra och ta ansvar för. Och jag vill verkligen ta mitt personliga ansvar, men hur gör man egentligen? Fler och fler produkter är ju sammansatta av olika material. t ex så har en bag-in-box ett plasthandtag som ska pillas bort, en medicinkarta är plast och något slags staniolpapper o s v. Varför är det t ex ett plastlock på en del tetraförpackningar. Vissa förpackningar är t o m flera olika material. Hårdplast ska vara för sig och mjukplast för sig. Men ibland förekommer båda i en och samma produkt. Vi konsumenter blir också uppmanade att inte kasta en massa mat, men vad gör man med den mat som blir kvar i en förpackning eftersom det är omöjligt att få ut allt ur förpackningen? Det sägs att vi konsumenter genom att sortera och slaänga så lite sopor som möjligt har makt, men det är inget som jag känner att jag har. Snarare maktlöshet.

Jag tänker också på all oönskad oadresserad reklam som dimper ner i brevlådan flera gånger i veckan. Den åker ju direkt i pappersinsamlingen. Detta måste ju vara en stor miljöbov.

Mitt och andras miljöengagemang är naturligtvis inte onödigt eller förgäves. Det betyder att enskilda i stället för att åläggas fler och fler skyldigheter, borde få det stöd som krävs från både företag och samhälle för att kunna möjliggöra en mer miljövänlig livsföring. Inte som ett individuellt livsstilsprojekt för specialintresserade, utan som det självklara sättet att leva. Det är inte främst ett individuellt vanmäktigt ansvar för den enskilda att bära utan borde vara inbyggt i hur produktion och samhället i övrigt ska fungera.