Söndag kväll. Mörkt ute redan vid 18-tiden. Och jag längtar redan till sommaren. Ja i allafall till våren. Undrar också över vart framtidstron tog vägen? Den som vi hade på 70-talet?
I fredags såg jag Stadsteaterns uppsättning av "Hair" tillsammans med några kamrater. En föreställning väl värd att se. För ett par veckor sedan hörde jag Ebba Witt-Brattström tala om sin bok, "Åhh alla kära systrar". Både teatern och boken handlar om 70-talets framtidstro och "68-rörelsen" som sedan på något sätt bara upplöses. När och varför övergick denna politiska rörelse till flum och inåtvänt navelskådande? Visst var det mycket som var jobbigt också. Allt var inte lättköpta segrar. Men vi trodde på det vi gjorde och då var hindren något som bara skulle forseras. Jag önskar att de som är unga idag skulle känna samma glädje och optimism som vi kände.
Ja kanske är det så att den heliga marknaden ter sig alltför stark för att man ska tro att man kan rå på den? Då är det verkligen dags att öka på sitt självförtroende!! Om alla vi som vill något annat verkligen tar tag i varandra och säger.. Jodå visst kan vi välta undan den där förskräckliga markanden. Vi ska se till att världen blir trygg och solidarisk. Om vi inte tror att vi kan förändra världen så kan vi inte det. Men om vi tror...då ska marknaden få se på verkliga förändringar!!
Blev visst lite högtravande, men så är mina tankar just nu.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar