Vi måste tala om att det inte är sant! Och vi måste säga det många gånger. Det är inte sant!!

Har idag varit på ett seminarium som "Gemensam Välfärd" arrangerat i ABF-huset. Rubriken var; "En offensiv välfärdspolitik för 2010-talet - hur ser den ut?" Daniel Ankarloo inledde med att säga att välfärdsfrågan har stulits. Det finns ingen finansiell kris, krisen är politisk. Ett antal myter sprids om att nedskärningar och försämringar är ofrånkomliga Och eftersom vi är en allt åldrande befolkning som ska försörjas av allt färre i arbetande åldrar så kommer det att gå åt helvete om inte anhöriga tar över en allt större del av vårdansvaret, om man inte arbetar allt längre upp i åldrarna och privata lösningar tar över ansvaret. DA menar att det inte finns några fakta bakom detta. SKL skrev i sin analys för något år sedan att kommunalskatten måste höjas med 13 kr till 2035 om vi ska klara äldreomsorgen. Men underlaget visar bara att om vi ska ha råd med äldreomsorgen behövs skatten bara höjas med ca 1 krona. Resten är en uppräkning med 1 % per år för förväntade ökade krav från "40-talisterna".

Johan Ehrenberg var inne på samma linje. BNP förändras inte, men om vi inte gör något kommer omfördelningen av samhällets resurser att gå åt fel håll. De rika kommer att bli rikare och de fattigare kommer att bli fattigare. Anders Borg har snott 100 miljarder från välfärden och använt bl a till att betala av på den s k statsskulden. Han talar hela tiden om att han är så ansvarsfull, men nog är det istället så att han är ansvarslös. Svenska folket har betalat in 80 miljarder för mycket till sjukförsäkringen Sänk avgiften eller betala ut sjukförsäkringen till de som har rätt till den, istället för att betala av på statsskulden.

Finanskrisen är inte neutral. 98% av jordens miljarder är bara pengar som flyttas runt jorden hela tiden. Det är alltså en spekulationsekonomi som vi lever i. Vi måste fråga oss varför de privata vill köpa? Det finns ju en anledning - pengar. Vi ska överhuvudtaget inte diskutera på markandens villkor. Vi måste våga säga att den offentliga sektorn måste bli större - inte mindre. För att få ett jämlikt samhälle där människorna mår bra är det detta som gäller. Vi måste ta tillbaka välfärden, utveckla den och inte låta oss förledas av marknadens förespråkare Det de säger är helt enkelt inte sant.

Eftermiddagen var ju inte slut med detta, men för mig känns det viktigt att förmedla en del av upplevelsen på detta seminarium. En del kunskap hade jag tidigare, men jag har lärt mig mycket under bara några timmar en lördag.

Nu är tid för framtidstro!!

Söndag kväll. Mörkt ute redan vid 18-tiden. Och jag längtar redan till sommaren. Ja i allafall till våren. Undrar också över vart framtidstron tog vägen? Den som vi hade på 70-talet?

I fredags såg jag Stadsteaterns uppsättning av "Hair" tillsammans med några kamrater. En föreställning väl värd att se. För ett par veckor sedan hörde jag Ebba Witt-Brattström tala om sin bok, "Åhh alla kära systrar". Både teatern och boken handlar om 70-talets framtidstro och "68-rörelsen" som sedan på något sätt bara upplöses. När och varför övergick denna politiska rörelse till flum och inåtvänt navelskådande? Visst var det mycket som var jobbigt också. Allt var inte lättköpta segrar. Men vi trodde på det vi gjorde och då var hindren något som bara skulle forseras. Jag önskar att de som är unga idag skulle känna samma glädje och optimism som vi kände.

Ja kanske är det så att den heliga marknaden ter sig alltför stark för att man ska tro att man kan rå på den? Då är det verkligen dags att öka på sitt självförtroende!! Om alla vi som vill något annat verkligen tar tag i varandra och säger.. Jodå visst kan vi välta undan den där förskräckliga markanden. Vi ska se till att världen blir trygg och solidarisk. Om vi inte tror att vi kan förändra världen så kan vi inte det. Men om vi tror...då ska marknaden få se på verkliga förändringar!!

Blev visst lite högtravande, men så är mina tankar just nu.