Studiecirkel, Seminarium och meilläsning.

Förmiddagen ägnades åt studiecirkeln om Helsingfors. Vi är ett litet gäng tanter som träffas en gång i veckan och lär oss om Helsingfors. Vi tänker resa dit i vår någon gång. Det blir ju en del prat om annat också, men det är ju viktigt med social samvaro.

Under eftermiddagen besökte jag ett seminarium som Patientnämnden hade bjudit in till. Rubriken var Cancervård ur ett patientsäkerhetsperspektiv. Förvaltningschefen inledde med att tala om pPatientnämndens uppgifter och särskilt om en utredning som de gjort. En patient delgav oss sina erfarenheter likaså en anhörig. En överläkare på KS berättade om deras arbete för att förbättra patientsäkerheten och en överläkare från HSN berättade om hur man lägger upp kvalitetsarbetet. En man från Socialstyrelsen berättade om deras tillsynsansvar. Det som berörde mig mest var den man som berättade hur han upplevt det att vara anhörig. Jag kände igen mycket av det han sa, men för mig ligger erfarenheten 14 år tillbaka i tiden. Det är underligt att man inte från vårdens sida har förstått hur utelämnad och maktlös man känner sig som anhörig. Man får ingenting veta, ingen hjälper till att förstå vad det är som händer. En kvinna i publiken talade om att hon hade arbetat under många år med cancerpatienter och nu hade hon själv blivit drabbad. Hon sa att hon var chockad över hur hon hade blivit bemött. Det talades också om en koordinator som finns men som tydligen inte fungerar. Provsvar och remisser som försvinner. 30% av anmälningarna till patientnämnden berör diagnostiken. Alltså fel diagnos eller för sent ställd diagnos. Ja det finns stora förbättringsmöjligheter.

Väl hemma läste jag ett stort antal meil. hade fått 27 st. några måste jag besvara, andra var bara information. Fick ocks telefon om ett möte i morgon kväll, men eftersom jag inte hade fått någon kallelse så får de ha mötet utan mig. Jag ska träffa barnbarnen och det går före allt annat. Nu blir det horisontelläge.