Har haft en diskussion med en kompis om det här med taktik i politiken. Ibland skulle man ju vilja säga några väl valda sanningar om och/eller till en politisk motståndare. Och det kan man kanske göra ibland, men det bästa är om man i så fall väljer rätt tillfälle. Man vinner inget på att ständigt vara i konflikt utan det bästa är om man väljer sina strider. Det viktiga är att man inte glömmer bort vilket mål man har. Jag menar inte att man ska vara en medlöpare.Däremot kan man vinna respekt om man visar att man har en annan åsikt än motståndaren och argumenterar för den, utan att nedvärdera motståndaren.
Lite samma sak är det när t ex AFA går ut och kastar sten på polisen, sätter bilar i brand och sätter igång med allmän skadegörelse. Om syftet är att få allmännheten att ta avstånd från de nasistiska och främlingsfientliga grupperna, så får AFA:s metoder motsatt effekt. Samma sak händer med USA:s och övriga västvärldens "terroristbekämpning". Om det finns ett fåtal terrorister från början, blir de bara fler av denna hantering av problemet. Man får dessutom vanliga medborgare emot sig.
Igår var jag på familjesammankomst hos sonen. Mostrar och fastrar, kusiner och syskon, ingifta och syskonbarn m fl träffades för en liten "lilljul". Knytis som traditionen bjuder. Rörigt och trångt, men hjärtlig stämmning. Det är ju inte så ofta som vi träffas "hela bunten" men "lilljul" har vi nog firat i 30 år. Minst. Jag är annars inte så mycket för traditioner, men några sådana som inte är så kravfyllda känner jag för.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar