Rädda banken - ge en smula till den som svälter. Stämmer självuppfatningen? Hjärnan kopplar inte.

Läste i Flamman att sedan länderna började ge bistånd för nästan 50 år sedan för att utrota svälten och den extrema fattigdomen har det samlade biståndet uppgått till motsvarande 16 biljoner kronor. Det kan jämföras med motsvarande 141 biljoner kronor som banker och andra finansiella institutioner världen över fått genom olika räddningspaket det senaste året. Ja, egentligen talar de här meningarna för sig själva, men tyvärr är det nog också så att biståndet inte alltid hamnar på rätt ställe. Nu har den borgerliga regeringen t ex beslutat att öka biståndet till Afganistan men samtidigt sagt att det ska knytas bättre ihop med de svenska "fredsbevarande" styrkorna på plats. Detta kommer att utsätta biståndsarbetarna för uppenbara risker. Bara under den senaste veckan har svenska militärer varit inblandade i två allvarliga attacker.

Enligt en amerikansk studie påverkas vi som är skeptiska till reklam mer av känslomässiga budskap än av informativ reklam. Det känns ju inte riktigt bra. Jag tänker mig att jag nog är alldeles för lättlurad, om det verklige stämmer. Jag tycker nog att jag försöker ta reda på så mycket fakta som möjligt innan jag köper en vara. Känslan att något är coolt eller häftigt ska ju inte styra över vad jag vill konsumera. Men, tänker jag, studien är ju gjord i USA och de är mer lättpåverkade än vi i Sverige. Eller.....?

Jag har nu studerat det Regionpolitiska programmet som partiföreningarna har fått på remiss rån distriktet. Jag har läst det seriöst tre gånger och jag blir inte klok på hur jag ska förstå det. Jag menar, jag ser ju vad som står i programmet, men jag får inte ihop helheten. Varje avsnitt för sig går bra, men hur ska man sedan hantera de olika förslagen? Jag är trots allt rätt an att läsa olika texter, men jag måste erkänna att det här är svårt. Remissvaren i form av motioner ska vara inne den 31 juli, men just nu känns det som jag får ge upp.