Om ingen talar om det tror vi att det inte har hänt.

Häromdagen träffade jag en kvinna, bosatt i Sverige sedan många år, som går i ständig oro för sina släktingar i det gamla hemlandet Iran. Vi kom att tala om hur och vad medierna rapporterar om vad som händer i andra delar av världen. För några veckor sedan rapporterades om stora demonstrationer bl a i Teheran. Nu är det tyst om detta. Nu har medierna varit upptagna med jordbävningskatastrofen på Haiti. Det har också förekommit någon diskussion om Afghanistan Men det verkar som om vi bara klarar av en katastrof eller en oroshärd i taget. Och om inte media rapporterar om det som händer så finns det inte!!! Det är ont om seriösa reportage och mer fördjupade analyser. Medierna snuttifierar stora som små händelser vilket gör att förståelsen av det som rapporteras försvåras.

I Iran t ex, pågår förföljelsen av motståndarna till presidenten och regeringen (Mullorna) även om inte de svenska medierna skriver om detta. Oroligheterna faller i glömska vi blir lika "tagna på sängen" varje gång rapporteringen dyker upp igen. Men runt omkring oss har vi många människor med rötter i andra länder som oroar sig för släktingar i det gamla hemlandet. Och vi är rädda för att bli för närgångna om vi frågar hur deras anhöriga därborta har det. Jag tror däremot att de flesta skulle bli uppriktigt glada om vi visar dem att vi faktiskt bryr oss.