Livet är orättvist, hur kommer livet att vara i Stockholmsregionen 2040 och se upp i backen.

Träffade idag en kompis som har en dotter som har en allvarlig sjukdom. Hon kommer inte att överleva. Det är alldeles förskräckligt både för henne själv och för hela familjen. Sjukvården kan bota och lindra många sjukdomar, men inte alla. När jag får sådant här på nära håll känner jag mig frustrerad och väldigt maktlös. Kommer också att tänka på när min syster Barbro blev sjuk och det halvår som följde innan hon dog. Jag tror att det var det värsta halvår som jag har upplevt. Jag arbetade fortfarande då, men jag tror inte att jag gjorde någon bra arbetsinsatts under den tiden.

När jag kom hem och kunde samla tankarna någorlunda försökte jag läsa förslaget till det regionalpolitiska programmet som är på 60 sidor. Mycket av det som står där är bra, men det kommer nog att finnas en hel del att diskutera på onsdagen seminarium. Det är ju också rätt intressant att försöka sätta sig in i hur regionen kommer att se ut i framtiden. Om jag tänker tillbaka 30 år i tiden så ser man ju att väldigt mycket har förändrats. Så en sak kan man ju vara säker på, det kommer inte att se ut som idag 2040.

Skolorna har sportlov den här veckan och det senaste dygnen har det kommit cirka 10-15 cm snö. Gissa om det är fart i pulkabackarna. Inte bara barnen roar sig, jag såg många vuxna som såg ut att ha minst lika roligt som barnen.

Har för övrigt varit på styrelsemöte i den lokala hyresgästföreningen ikväll. Vi har planerat för vårens fortsatta verksamhet. Ja, inte behöver vi vara sysslolösa. Det kommer att vara fullt upp.