Ska vi ge bort Roslagen till Uppsala och livet är inte rättvist.

Ikväll har jag varit på seminariet om förslaget till regionalpolitiskt program. Och jag var inte ensam om att vara tveksam till ett så omfattande program. Andreas sa på slutet att det var en massa olika program som vi har lagt ihop till ett enda. Jag förstår att arbetsgruppen har haft fullt schå att få ihop det hela. Det verkar också som om man har olika åsikter inom arbetsgruppen om hur programmet ska se ut. Programmet ska ut på remiss senare i vår. Men det blir under den perioden när vi som mest håller på att jobba med EU-valet. Jag tog också upp att de helt hade glömt bort Roslagen, Men Gunilla svarade att man inte egentligen ska ha med några namn på platser annat än som exempel. De övriga skrivningarna ska bort. Arbetsgruppen ska lämna ifrån sig förslaget till distriktstyrelsen den 9 mars. Det fattas mycket både i skrivningar och redigeringar så jag avundas dem inte. Jag undrar nästan om Gunilla hinner sova något de här sista veckorna.

På eftermiddagen åkte jag in och träffade dottern över en fika. Vi talade om vår vän som har sjukdomen ALS. Man blir så sorgsen. Den som får den diagnosen får ju en dödsdom. Jag vet inte vad man ska säga som kan trösta. Kanske kan man säga att hon ska göra något som hon har längtat efter att få göra? Men för henne har försämringen gått väldigt fort. Så hon kanske inte orkar eller kan göra det hon har längtat efter.

Jag ska nu försöka koppla av med en bok innan jag somnar. Men mina tankar är just nu hos Marie och hennes familj så jag vet inte om jag kan konsentrera mig.