Trött på rättshaverister, idrott och politik, vem har rätt och laxmiddag.

Hade sen morgon i morse. Skönt att få vila ut efter helgens vedermödor. Känns som om det börjar gå upp för en del partikamrater att inte alla har sitt centrum i Stockholms innerstad. Men det är ju sorgligt att man ska behöva agera som en gnällig lokalpatriot för att få en del att lyfta blicken. En partikamrat som inte är nöjd med mitt framträdande på konferensen, kom fram med en lapp till mig efteråt. När jag sa att jag inte förstod vad hon menade började hon anklaga oss (nordostföreningarna) för att inte vilja ha henne med på våra Syningeträffar. Det är nu femte gången detta händer och nu är jag innerligt trött på detta. Vi träffas på Syninge och har en normal och trevlig sanvaro samtidigt som vi diskuterar olika politiska och organisatoriska frågor. Sedan åker vi hem och någon dag senare får vi ett antal mail från vår partikamrat där vi anklagas för att mobba henne. Ingen av oss förstår hur detta har gått till. Hon har alltid varit med i våra diskussioner och ingen av oss behandlar henne annorlunda än någon annan. Så vi ber om ursäkt för något som vi inte vet att vi har gjort. Så har det varit om jag inte minns fel fem gånger nu. Men nu är jag trött på detta. Jag tänker inte lägga ner min tid och energi på att krusa henne längre. Vill hon komma på våra träffar så får hon göra det, men om hon nu känner sig mobbad så kanske det är lika bra att hon stannar hemma. Hon får välja själv.

Har läst helgens dagstidningar vilket jag inte hunnit tidigare. Har stått en del om tennismatchen mellan Sverige och Israel i Malmö och demonstrationerna mot dessa matcher. Där tycker jag att det är lätt att ta ställning. Vi ska inte spela mot en nation som våldför sig på palestinierna i Gaza. Däremt tycker jag att det är svårare att veta hur man ska ställa sig när det gäller den läkare som är anklagad för att ha dödat ett spädbarn. Vad jag förstår var barnet svårt hjärnskadat och skulle i alla fall inte ha kunnat överleva. Läkaren är anklagad för att ha gett barnet en för stor dos morfin. Läkaren hävdar att morfinet gavs som smärtlindring och hon får stöd av överläkaren, medicinska rådet och Socialstyrelsen. Så vad ska man tro på?

Hämtade Wilma och Ludde på skolan respektive dagis och vi åt middag tillsammans med deras mamma. Ugnsbakad lax med ris. Jättegott.