Kameraövervakning och intygskontroll = ökad trygghet och mindre fusk???

Har en del fundering kring det här med övervakningskameror. De blir fler och fler och på fler och fler platser. Vi har blivit så vana vid dem att vi inte tänker på dem längre. De setts upp för att beivra brott och ska bidra till att vi känner oss trygga när vi är på offentliga platser. Men beivrar de verkligen brott? Och känner vi oss mer trygga? Jo det är bevisat att brotten minska just på de platser där det finns kameror, men sammantaget i samhället har ju inte brotten minskat. De har bara förflyttat sig. Om ett brott begås där det finns kameror så kan ju dessa hjälpa till att klara upp brottet i efterhand. Och om jag känner mig trygg när jag vet att det finns en kamera i närheten är det nog till viss del en falsk trygghet. Jag inser att vi behöver dessa kameror i banker och på varuhus. Även i de stora garagerna behövs de säkert. Men det måste finnas en gräns för hur övervakade vi samhällsmedborgare ska vara. Vi vet ingenting om vilka som i framtiden kan komma att utnyttja en kamerabild på fel sätt. Ta t ex, jag tror det var Expressen, den tidning som publicerade en bild på en krogkö där det var lite stökigt. Fotbollsidolen Zlatan fanns med på bilden men hade ingenting med bråket att göra. Och har man läst "Kalokain" så kan man bli mörkrädd. Jag menar att de som ger tillstånd till dessa övervakningar måste ha gott omdöme och tänka efter mer än en gång innan man beslutar sig för att bevilja ett tillstånd att sätta upp en kamera. Jag vill inte leva i ett samhälle där alla medborgare kontrolleras i allt större utsträckning. Ett sådant samhälle föder misstänksamhet, osäkerhet och otrygghet.

Såg en del av riksdagsdebatten om kontrollen av föräldrarna som "vabbar". Alltså det intyg som förskollärarna måste skriva på för att föräldrarna ska kunna få ut pengar från Försäkringskassan när de är hemma för att se till sina sjuka barn. Även detta är ju ett utslag av att samhället inte litar på sina medborgare. Man hade ju räknat med väldigt höga tal när det gäller fuskare och det var orsaken till att den borgerliga regeringen beslutade införa systemet. Nu har det ju visat sig att man inte har hittat så många fuskare. Kostnaderna som försäkringskassan har för föräldrar som är hemma från arbetet för att vårda sjukt barn inte har minskat mer än marginellt sedan intygsskrivandet infördes. Är det inte bättre att ge Försäkringskassan lite mer pengar för sickprovskontroller istället för att kontrolera alla föräldrar?