Alla pratar om att det är kris. Alla medier talar om kris. Men vad är det för kris? "Rätt" svar är att det är kapitalismens kris. Men det svaret är ju också lätt och bekvämt. Man behöver inte förklara sig. Men jag ser krisen i de attityder som finns i samhället idag. Det är kris att människor går arbetslösa. Det är kris att människor blir sjuka av sina arbeten eller av att inte få ha ett arbete. Att inte vara behövd. Att inte riktigt räknas med. Det är kris att samhället inte tar tillvara den kunskap och kompetens som medborgarna har. Det är kris att alla som arbetar i den offentliga sektorn ska klassas som tärande, men den dag som verksamheten övertas av ett multinationellt riskkapitalbolag blr man plödsligt nyttig samhällsmedborgare. Ja, visst är samhället i kris när några få skor sig på de flestas bekostnad, när solidaritet har blivit ett fult ord. Att ta från de fattiga och ge till de rika har blivit samhällets vardag. MEN VARFÖR PROTESTERAR INGEN???? Är det uppgivenhet eller förnekelse? Har vi blivit så indoktrinerade att vi inte ser hur det verkligen står till? Vi läser varje dag om de stigande arbetslöshetssiffrorna, men förstår dem inte. Hörde på partiledardebatten i Riksdagen i dag. Den blev man inte glad av.
Nej jag gjorde som alla andra. "Stoppade huvudet i sanden" tog på mig jackan och åkte in till stan. Åt en god lunch och åkte sedan till min son och hans sambo som har flyttat in i en ny lägenhet. Bäst att glömma att det är kris. Tänk på dig själv och skit i andra. Ha roligt så länge du lever. Och visst, det höll jag på att glömma; i förmiddags kom en person med en flaska vin till mig. Som plåster på såren för ryggskottet i förra veckan. Så det kanske inte är så krisit på kompisfronten i alla falll?
onsdag 20 maj 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar