Bostadsbrist och lärlingsplatser.

Tänker en del på det här med bostäder och alla människors rätt till ett värdigt liv. I Stockholm finns numera ett stort antal människor som är hemlösa. Och då menar jag i första hand de som överhuvudtaget inte har tak över huvudet. Ingen ska i vårt land behöva leva i sådan otrygghet att man inte från ena dagen till den andra inte vet var man ska sova. Vad är det då för människor som har hamnat i den situationen. Ja en del har hamnat där p g a svåra missbruksproblem som man inte har kunnat få hjälp med att lösa. Men där finns också ungdomar som kommit till storstaden för att jobba och flyttat runt i andra- och tredjehandsboende en tid men någon gång vid något tillfälle inte har hittat någon ny bostad när det har varit dags att flytta ut från den senaste andrahandsbostaden. Det finns de som vid t ex en skilsmässa inte kunnat finna någon bostad ochdet har varit ohållbart att bo kvar i den tidigare gemensamma bostaden. Att köpa en lägenhet i Stockholm är för många omöjligt p g a låg eller osäker inkomst. Det måste byggas fler bostäder så att de som behöver en bostad kan få det. De hyresrätter som byggs idag är oftast alltför dyra att hyra för att t ex en ung person med låg lön ska kunna få ett förstahandskontrakt. Det är därför viktigt att staten ställer upp med bra finansiella villkor för byggandet av fr a hyresrätter i storstäderna. Någon kanske tycker att de som inte får bostad här kan väl flytta till en mindre ort där bostadsbristen inte är så stor och där en bostad är billigare. Jo det skulle gå om också arbetsplatserna flyttade till dessa orter. Men så är det inte. De fria marknadskrafterna vill etablera sig i storstäderna där bl a underleverantörer finns. Nej om jag fick bestämma så skulle det byggas många fler bostäder i Stockholms län och samtidigt skulle de allmänna kommunikationerna byggas ut kraftigt.

Folkpartiet vill nu satsa på lärlingsplatser. Jag måste säga att jag känner mig lite ambivalent i den frågan. Å ena sidan är det säkert bra att de ungdomar som kommer ut på arbetsmarknaden får ha en period där de kanske har mindre ansvar men känner en trygghet i att de lär sig yrket ordentligt från grunden. Å andra sidan talades det om vad jag tycker vuxna människor i 20 till 23 årsåldern. Lärlingslönen skulle enligt förslaget vara ungefär hälften av vad en person med en ordinarie anställning har. Om man är 20 år eller äldre är det väl inte ovanligt att man kanske har börjat bilda familj och hur ska man då kunna försörja sig om det t ex finns barn i familjen? Också om man tänker på vad bostadskostnaderna i Stockholm ligger på för nivå verkar det vara rätt ogenomtänkt. Ska någon som är 20 år eller mer vara tvungen att bo kvar i föräldrahemmet? Tyvärr är det så även idag, men det kan ju inte vara något som vi ska eftersträva. Nej det måste finnas en annan lösning. Lärlingslönen måste vara så pass hög att man kan försörja sig på den. Åtminstone om det är frågan om personer som är myndiga.