Psykiatrin kan inte ta hand om alla som "mår dåligt". Vi måste bli bättre på att ta hand om varandra.

Har funderat en del över det här med hur vi benämner sådant som har med vår uppfattning av den själsliga människan att göra. Man kan säga att någon har en skruv lös eller att den eller den inte har alla hästar hemma. Det är ju ytliga talesätt som väl oftast inte är så illa menade. Men det finns sådant som är allvarligare. Nu sägs det att många, särskilt unga vuxna, lider av psykisk ohälsa. En del människor lider av någon psykisk sjukdom. Så har vi alla med någon bokstavskombinatio eller neuropsykiatrisk diagnos. Vi har psykosociala problem och vi har kriser med psykiska konsekvenser. Så här kan man göra en lista på dessa olika benämningarna, och det finns säkert fler. Många tror att psykiatrin kan hjälpa alla dessa grupper, vilket är helt felaktigt. Psykiatrin ska i första hand hjälpa de som har någon psykisk sjukdom. Att ha psykisk ohälsa är oftast något som de flesta människor har någon gång i livet vid något tillfälle. Det kan vara när man har en känsla av att inte räcka till eller vid någon annan kris av något slag. Dessa personer kan ofta bli hjälpta om man har någon i sin omgivning som kan lyssna och har empati nog att också trösta på rätt sätt. Men också vårdcentralerna eller skolhälsovården borde ha personal och resurser att ta emot en sådan person. I dagens samhälle där konkurrens är det som gäller och där solidariteten är satt på undantag, är det inte förvånande att den psykiska ohälsan växer. Psykiatrin har inte resurser och kan inte ta emot alla dessa. Det kommer i så fall att gå ut över de mest behövande med en psykisk sjukdom. Jag tror att om vi alla är mer uppmärksamma på de personer som vi har i vår omgivning och därigenom lär oss se om någon mår dåligt, så kan vi i ett tidigt skede stoppa en utveckling åt fel håll. Låt oss bli bättre på att ta hand om varandra.