Ingen julhysteri för mig. Bondesamhället var ett riktigt klassamhälle. Filosofiska tankar.

Snart är den mörka månaden november slut. Tyvärr är ju även december väldigt mörk fr a om det inte blir lite kallare så att regnet blir till snö istället. Ja visst det är julmånad och av tradition tänder vi en massa ljus. Jag är inte så mycket för att fira jul, men eftersom familjen är det så hänger jag på. Och visst jag tycker att det är roligt med fester så orsaken behöver inte betyda någonting. Träffa släkten och under avslappnade former känns faktiskt jättebra. Men alla religiösa symboler kan jag vara utan. Förresten var det med facklor och eldar som våra förfäder jagade iväg mörkrets onda andar långt innan Sverige blev kristnat. God mat och julklappar till de små barnen en blomma eller en chokladask till de vuxna är så långt som jag kan sträcka mig. (Om man nu vet vad man ska äta efter gårdagens reportage om vanvården av grisar)

Vi har en föreställning om att sammanhållningen var stark i det gamla bondesamhället. Nu läser jag i Forskning & Framsteg att så inte alls var fallet. Historikern Jonas Lindström vid Uppsala universitet har i sin doktorsavhandling studerat befolkningen i en socken i Västmanland under en 200 års period. Han har funnit stora ojämlikheter mellan bönderna. De kanske inte ens kände varandra. Vi förknippar bondesamhället med släktgårdar som går i arv från far till son. Men de gårdarna var inte i majoritet. De rika bönderna var bofasta och betalade relativt lite skatt. De som inte var fullt lika förmögna var inte lika rotade. Och så fanns de fattiga bönderna som arrenderade jord och som flyttade från socken till socken. De välbärgade bönderna hade nära släktingar i trakten och innehade förtroendeposter som nämndeman, kyrkvärd och fjärdingsman. Den stora gruppen fattiga bönder blev ofta inte kvar i byn mer än 2 - 3 år. Det förhållandet bäddar inte för solidaritet i byn. Ett vanligt klagomål till häradsdomstolen var att någon hade släppt sina djur på bete på åkern innan de andra var klara med skörden. Klassamhället är sig likt då som nu.

Varför skriver jag om detta på bloggen idag? Jag tror att man inte riktigt förstår det samhälle vi lever i idag om man inte vet något om vad som har hänt tidigare i historien. När jag skriver om att jag har svårt med de religiösa symbolerna så menar jag inte att religionen är oviktig. Den är viktig eftersom den påverkar vår historia och vårt sätt att leva. Själv är jag inte religiös och inte troende. Jag kan inte tro på någon gud som styr och ställer över oss människor. Däremot är jag övertygad om att det finns en förklaring till allt som sker, även om vi ännu inte har kunskap om detta. Jag har däremot alltid varit historiskt intresserad och är övertygad om att det som hände förut har betydelse för vad som händer idag och det som händer idag har betydelse för det som händer i framtiden.

Blev jag för filosofisk nu? Då är det väl bäst att jag intar sängen så att jag kan hantera sakerna mer praktiskt i morgon.