Medborgarmedverkan i planeringen. Vem och vad prioriteras?

Stockholms län växer med en medelstor stad varje år. Det betyder att det måste byggas bostäder. Utgångsläget idag är att det är bostadsbrist så det räcker inte att bygga bara för de nya människor som tillkommer. Det måste byggas mer. Infrastruktur och service måste också byggas ut. Samtidigt måste vi bygga så att vi får ett samhälle med god livsmiljö för människor och djur. Ett samhälle där vi kan trivas och och leva ett gott liv. Det fordrar att vi planerar utbyggnaden av samhället efter de förutsättningar som finns i vår region. Hur ska vi bygga+ Ska vi bygga tätt och högt, spritt och lågt, tätt och lågt eller spritt och högt? Ska vi bygga många mindre samhällen eller ska vi bygga en enda stor storstad? Ska vi bygga varierat eller ska vi bygga i samlade liknande enheter? Ska det finnas grönområden i omedelbar närhet till bostäderna eller ska det finnas större gröna ytor längre ut? Ska nyare bebyggelse blandas med äldre eller ska vi bygga samlat nyare stadsdelar? Det här är ju inga lätta frågor och det finns nog lika många uppfattningar som det finns individer. Stockholmsområdet har stora möjligheter
p g a den natur som finns runt omkring oss. Vi har "de gröna kilarna". Vi har en fantastisk skärgård vi har vackra naturområden både i Roslagen och på Södertörn. Och för att inte tala om mälaren och dess omgivningar. Samtidigt är det också denna naturrikedom som gör en utbyggnad av regionen extra känslig för hur vi gör det. Det skulle därför vara önskvärt att fler innevånare kunde vara delaktiga i planeringen av utbyggnaden av regionen. Oftast har planeringsfasen kommit väldigt långt innan s k samråd görs. Många anser därför att det inte är någon idé att komma med synpunkter då kommunerna redan har lagt ner relativ stora resurser på det förslag som man redovisar. Synpunkter från medborgarna borde få komma in mycket tidigare. Jamen, invänder någon, då kommer det ju att ta ännu längre tid att bygga och bostadsbristen blir ännu större. Kanske, säger jag, men det är inte nödvändigt att det blir så. Finns vilja och fantasin så är jag säker på att det går att fixa.

Nu har regeringen bestämt sig för att man vill att vårdgarantin ska skrivas in i lagen. Jag är helt med på att man inte ska behöva vänta flera månader på att få träffa en specialist. Däremot kan det finnas en konflikt mellan det som prioriteringsutredningen föreslog och som sedan riksdagen beslöt efter en propp. från regeringen. Konflikten är nämligen den att den som har störst behov ska ha vård före den som har mindre behov, allt enligt prioriteringskriterierna (jag tror det var fem olika grupper). Det kommer naturligtvis inte alltid att bli en konflikt, men den kommer att uppstå. Hur gör man då? Jo man delar in patienterna i en prioriterad grupp och en eller två mindre prioriterade grupper. Man kan också fråga patienter om de vill vänta för att få sin operation eller behandling på det egna sjukhuset. Och då har ju patienten frivilligt avsagt sig vårdgarantin. Och räknas alltså inte. Det här förekommer ju redan idag, men skulle antagligen utnyttjas ännu mer om vi får en vårdgarantilag. Ännu värre skulle det kunna bli om man låter den som har störst behov, men kortare kötid vänta medan den som har mindre behov men längre kötid får gå före. Då klarar sig sjukhuset från att få böter, men det blir på bekostnad av vården.