Lång väntan på hjälp. Politiskt valkafé för aktivister. Mer glöd i panterdemonstrationerna.

Klockan är mycket och det är egentligen sängdags för äldre damer, men jag ska i allafall försöka få ner några rader om de tankar som snurrat i skallen på mig under dagen.

På förmiddagen hade jag ett par samtal från min väninna som tyvärr har drabbats av en demenssjukdom. För nästan två månader sedan fick hon beslutet från biståndsbedömaren om vilken hjälp hon var berättigad till och vad den skulle kosta henne. Sedan dröjde det ett par veckor så började man leverera matlådor till henne. Tre stycken varje vecka. Så dröjde det någon vecka till så kom det hem en person som följde med henne till affären för att handla. Vad jag förstår så har det fungerat lite så där. En gång hade man ringt före för att tala om att man skulle komma, men min väninna trodde då att de skulle mötas vid affären och att det var hennes fel att hon var försenad. Hon tog då på sig kappan och sprang ut, men träffade naturligtvis inte hemtjänsten. För två veckor sedan började dagverksamheten att fungera. Hon har fått ett beslut som innebär att hon kan få gå på dagverksamhet upp till tre dagar i veckan. Nu går hon en dag i veckan men vill gärna få komma dit fler gånger. I beslutet står också att hon skulle få hjälp med tvätt varannan vecka. det har ännu inte kommit någon som hjälpt henne med det. Hon kan skölja upp blusar och underkläder för hand i badrummet, men hon kan inte gå till tvättstugan för att tvätta t ex lakan. Hon är rädd för tvättmaskinen. Hon har inte använt den sedan tidigt i våras. Några gånger har hon tvättat lakanen i badkaret i lägenheten, men det går ju inte så bra. Nu funderar jag varför det ska ta så lång tid innan hjälpinsatserna som är beslutade verkligen kommer igång? Nu tänker jag ringa kommunen för att se till att hon får den hjälp hon behöver.

Jag har varit på två pensionärsmöten idag. Först var jag på Vänsterpartiets pensionärsklubbs medlemsmöte där bl a en skrivelse till Folksam beslutades. Vi hade också en diskussion om servicehusens omvandling till trygghetsboende i Stockholms kommun. En tanke som jag fick under mötet var hur vi ska kunna förbereda oss och alla andra partikamrater för den argumentering som vi måste kunna inför valet t ex i valstugorna. jag tror att det är viktigt att vi t ex vet hur många trafikanter vi kan få i en utbyggd kollektivtrafik jämfört med den man får för de pengar som man lägger ner på "Förbifart Stockholm". Varför inte ha kafékvällar med faktainformation för aktivister i valrörelsen?

Sedan var jag på PRO-Danderyds förtroendemannaträff/middag i Kevinge äldreboendes matsal. Rena lyxmiddagen. Men vi hade förstås en del att prata om också. PRO-distriktet organiserar ju varje onsdag vid lunchtiden en demonstration vid Mynttorget angående att vi pensionärer betalar mer skatt än de som har ett arbete. Det är ju aldrig någon stor demonstration och enligt polistillståndet så får vi inte ha högtalare eller något kulturinslag. Vi får stå där med våra plakat och del ut flygblad och naturligtvis tala med de som vill tala med oss. En dam på möte sa att vi är alldeles för snälla. Säger regeringen att katten är svart så säger vi också att katten är svart fast att den är helvit som snö. Nej det vore bättre med en stor demonstration några gånger per termin med talkörer och skrammel med grytlock eller nyckelknippor. Och jag tror nästan att jag håller med henne. Det skulle få större genomslag i pressen och fr a inför ett valår kan det faktiskt påverka politikerna.