Beslöjad tolerans Likriktning i TV. Ett ansvarfullt uppdrag.

Häromdagen var vi några som satt och småpratade över en kopp kaffe. Vi pratade lite om ditten och datten som man gör. Inget märkvärdigt med det. Så kom vi in på det här med kvinnor med burka och olika former av slöjor. Å ena sidan ska vi ju vara toleranta och kvinnorna ska väl kunna få välja hur de ska klä sig. Å andra sidan, väljer de verkligen eller är det ett direkt eller indirekt tvång från omgivningen? Och nog måste det vara svårt att tolerera i vissa yrken. I skolan eller förskolan och i serviceyrken är det ju viktigt att man kan se ansiktet på den man pratar med. En stor del av kommunikationen sker ju via ögonen och mimiken. I andra yrken t ex fabriksyrken kan ju dräkten vara en säkerhetsrisk. Man kan ju fastna i en maskin t ex. Jag har personligen inget emot att man på sin fritid använder de kläder som är traditionella inom den kulturkrets som man tillhör, men f ö anser jag att det är både opraktiskt och oacceptabelt när man lever i ett sekulariserat land som Sverige. Och halt oacceptabelt är det när man tvingar tio till tolvåriga flickor att klä sig i slöja. Vi behöver inte vara så toleranta att vi blir mesiga.

Jag vet inte om det har med ålder att göra, men jag förstår inte uppståndelsen kring alla inredningsprogram som sänds på TV. Visst kan jag tycka om att se vackra hem, men jag tycker att det har blivit alldeles för många gör om fula hem till lyxinredningar. Ja jag vet, jag kanske svär i kyrkan nu, men om det görs ett program som går hem hos publiken så börjar alla kanalledningar att bestämma sig för att göra evighetsserier på samma tema. Samma sak med "ensam mamma söker" eller "bonde söker fru" o s v. Om jag fick bestämma så skulle de olika kanalerna ha sin egen profil. Som det nu är verkar det som om kanalledningarna är helt fantasilösa, man måste därför kopiera varandra. Programutbudet blir ju då helt slätstruket och banalt. Man kan bara inte känna sig engagerad.

Ikväll har vi haft vårt första möte i valberedningen för riksdagslistorna. Vi bestämde oss för hur vi ska arbeta och kom överens om en tidplan. Det kändes bra och bara vi får in nomineringarna så tror jag att vi kommer att klara jobbet med glans. Då är jag mer orolig för en annan valberedning som jag också är med i. Men det blir en senare fråga. Jag känner mig hedrad att ha blivit utsedd till valberedare, det är ett ansvarsfullt uppdrag och som jag ser ett av de viktigaste uppdrag som man kan få. Det är inget lätt uppdrag, men allting kan inte vara lätt. Så det är bara att hugga i och jobba på. Och gör man ett bra arbete sover man bra på nätterna.