Norska Nobelkommitten har idag utsett USA:s president Barak Obama till årets fredspristagare. Inte för att jag förstår hur man tänkte, men nog är det ett minst sagt udda beslut. Barak Obama har i allafall inte ännu visat på så stora insatser för freden att jag kan anse att han är värd priset. Visserligen har han i tal lovat att avsluta kriget i Irak och stänga Guantanamobasen på Kuba. Det är ju en bra målsättning, men fortfarande finns trupper kvar i Irak och basen på Kuba är inte stängd ännu. Dessutom har han utökat trupperna i Afghanistan Jag tror att de har försökt sig på att dela ut ett fredagspris. Och då blir jag nyfiken på vem som får lördagspriset?
Olika opinionsmätningar publiceras med jämna mellanrum i media. Jag har läst en artikel där några forskare försöker förklara hur dessa mätningar påverkar väljarna. Vad jag förstår finns det två huvudspår. Det ena är att väljarna röstar på de partier som ökar eller ligger högt i olika mätningar. Det andra spåret är att man röstar på ett parti som ligger farligt nära 4% för att partiet ska finnas kvar i Riksdagen. Men ligger partiet så långt under spärren att väljarna ser att deras röst kan bli bortkastad då väljer man hellre ett säkert parti. Valdeltagandet går upp om de båda blocken ligger jämnt och minskar om gapet är stort mellan blocken. Men detta kan också bero på att media då har fler artiklar och andra vinklingar än om valresultatet anses på förhand givet. Brasklappen på slutet av artikeln säger dock att ingen egentligen vet hur dessa opinionsmätningar påverkar väljarna.
Känner mig rätt trött i huvudet ikväll. Har träffat en av mina vänner idag. En vän som jag har umgåtts med i över 30 år och som jag har haft mycket roligt tillsammans med. Tyvärr har hon nu drabbats av en demenssjukdom som gör att hon har svårt att hålla ihop meningar och att komma ihåg vad det är hon ska göra. Hon är ledsen och måste få alltmer hjälp i sin vardag. När en sådan här sjukdom drabbar en person ändras relationerna till familjen och vännerna. Jag känner det som om jag har mist en vän. Kanske har jag börjat acceptera det nu, men jag börjar också inse att man aldrig kan ta något för givet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar