Kan vi rädda välfärden? Ett litet uppdrag till. Konstnärsparet Pauli.

Igår kväll var det möte på Kafé Marx. Jag var inte där trots att jag nog hade siktet inställt på att gå dit. Jag valde att vara tillsammans med min dotter och hennes familj istället. Hade en liten känning av min höstdeppighet. På Kafé Marx skulle Josefin Brink tala med kamraterna om sin bok "Sälj hela skiten". Vad jag har förstått var det en både givande och ledsam kväll. Ledsam därför att borgarna säljer ut vår välfärd. Sverige har varit känt för att ha en stor välfärd för sina innevånare, men nu finns snart inget kvar av detta. Nu gäller istället "ta för dig och roffa åt dig så mycket som du kan och skit i andra". De kan väl skylla sig själva om de är fattiga och sjuka. Förut har den skatt som vi har betalat gått till att solidariskt betala för sjukvård och skolor m m. Nu går våra skatter till stora internationella riskkapitalbolag som tar ut stora vinster istället för att investera överskotten i verksamheten. Visst har väl den offentliga verksamheten haft en del problem, det ska man väl inte sticka under stol med. Men skattepengarna har i allafall inte gått till någons privata konton. Och en offentlig verksamhet har man större insyn i och har då större möjlighet att rätta till fel. Man får ju hoppas att väljarna i Stockholm och Stockholms län inser att vi går mot ett tudelat samhälle om de ger borgarna fortsatt förtroende i valet nästa år. Enligt den senaste mätningen som redovisades idag har de ju gått tillbaka med drygt 5% och de rödgröna har gått fram med 0,9%. Frågan är ju bara om det går att rädda någonting även om det blir maktskifte?

Jag har idag tackat ja till ett litet uppdrag. Vad jag förstår kommer det inte att kräva alltför stor tidsåtgång och när jag ändå har ångan uppe så är det väl bara att hänga på. Alltid lär man sig något.

En utställning som jag har velat se och som har pågått hela sommaren är den om Hanna och Georg Pauli på Judiska Museet Det är så typiskt mej nu när utställningen bara har tre dagar kvar masar jag mig dit. Mest fascinerad blev jag nog av Hanna. De visade små skissböcker från det hon var 10 till 12 år. Fantastiska skisser och små målningar. Mycket avancerade och om jag skulle ha gissat så skulle jag nog ha sagt att hon hade gjort dem i vuxen ålder om inte efter konstutbildning så i allafall under utbildning. Sedan är det ju också intressant att få veta lite mer om dem som personer också. Båda kom från judiska familjer men Gerorgs familj var kristna och det ställde till det lite för dem när Hannas far inte vill gå med på att dottern gifte sig med en kristen. Det fanns också en del tavlor som den finska konstnärinnan Venny Soldan-Brofeldt hade målat.