Samarbete till döds? Bakom masken. Göran och Fredrik, vanliga killar?

Idag kom en ny partimätning. Vänsterpartiet hamnade på 4,7% och så lågt har vi inte legat sedan "Kalla krigets dagar". Nu börjar jag bli verkligt orolig. Ska samarbetet med Socialdemokraterna och Miljöpartiet bli vår död? Jag vill ju inte tro det, men det ser inte så bra ut. Å andra sidan, om vi drar oss ur samarbetet nu kommer det att betyda att den borgerliga regeringen sitter kvar en mandatperiod till? Det behöver ju inte bli så, men om det blir det så kommer man att ge Vänsterpartiet skulden. Hur som helst, antingen vi fortsätter med samarbetet eller ej så måste vi komma fram med en egen politik. Vi måste tala om för väljarna att vi tror på ett annat samhällsbygge. Ett samhälle som bygger på solidaritet och jämställdhet istället för individualitet och konkurrens. Vi har ikväll talat om partiets kampanj,"Tyck om", som ska genomföras veckorna 45 t o m 48. Vi ska söka upp folk på gator och torg, ringa på dörrar o s v och ställa några frågor till dem om vad de tycker är viktigt. Svaren ska sedan sammanställas så att vi kan använda dem i valrörelsen. Och jag har alltid tyckt att vi ska samtala med människor där de är, men jag är inte säker på att en kampanj några veckor mindre än ett år före valet är det mest smarta. Det här är ju något vi behöver göra alla år under hela mandatperioden. Och det räcker ju inte att fråga "folket", vi måste ju själva veta vad vi vill med framtiden.

Hörde på morgontv i morse en kvinnlig journalist som har skrivit en biografi om Margot Wallström. Jag har alltid ansett attMW har kommit för lindrigt undan och det verifierade den här journalisten. Hon sa att Margot är så trevlig och naturlig att de svenska journalisterna inte kommer sig for att granska henne. Det framkom också att varje gång som MW blir lite trängd drar hon sig undan och börjar tala om att flytta hem till Norrland igen. Jag är nog inte så tokig på att kunna bedöma människor trots allt.

Jag vet inte vad regeringsgubbarna håller på med? Först skriver Göran Hägglund en artikel i DN där han pratar om vad vanligt folk förstår sig på och att verklighetens folk vill ha det är vad Kd förstår, men inte andra makthavare. Sedan möter Fredrik Reinfeldt en grupp ungdomar från Skärholmen där han säger sig förstå dessa ungdomar eftersom han ju själv är "en vanlig kille från förorten". Dessa uttalanden känns både nedlåtande och kränkande. Förstår de inte det?