Det är aldrig för sent. Ibland brinner det. Androgyn klädsel.

Jag har idag varit på ett heldagsseminarium med titeln "Folkhälsoarbete för äldre ur ett EU-perspektiv". Helhetsintrycket tycker jag är positivt. Flera av föredragshållarna betonade förutom den fysiska aktiviteten, social samvaro samt samhällets attityder. Senariet att demografin förändras så att den arbetsföra befolkningen inte kan försörja alla gamla fanns visserligen med, men var inte lika framträdande som det brukar vara. Vid lunchen samtalade jag med några seminariedeltagare som arbetade på ett äldreboende i Tyresö. Det var intressant att lyssna på deras erfarenheter. Vi hade före lunchen lyssnat på ett exempel på hur man hade gjort i en kommun när en person skulle flytta in på ett äldreboende. De allra flesta vill inte flytta till ett "särskilt boende" men i den här kommunen hade man frågat de som skulle flytta in vad de helst av allt önskade sig. De flesta önskade sig mycket överkomliga aktiviteter och då hade man också satsat på detta. En över 90-årig man vill gå och simma en gång i veckan. En annan vill gå ut och fika och en tredje vill fortsätta att träffa sina snickarkompisar (fast han inte längre själv kunde snickra). Mina lunchkamrater sa att de inte hade den personal som fordrades för att de skulle kunna göra något liknande. Och så är det nog i de flesta kommuner. Men med sådana här aktiviteter håller vi oss friskare och då spara ju samhället pengar.

Ikväll hade vi bett en man från Brandförsvaret att komma till oss i vår kvarterslokal. Ett trettiotal hyresgäster hade infunnit sig och med stort engagemang informerade han oss om vad vi ska göra för att det inte ska börja brinna och vad vi ska göra om det nu börjar brinna. I drygt en timme lyssnade de närvarande med stort intresse. Jag tror att de hade suttit kvar och lyssnat om hans föredragning hade varit dubbelt så lång. Det är viktigt med en sådan här information och det har ju varit en del bränder i vårt bostadsområde under årens lopp. Synd att inte fler tog tillfället i akt.

Läser i tidskriften Forskning & Framsteg att kläderna på medeltiden var unisex och status markerades med klädmaterialet, inte med plagget i sig. Män och kvinnor hade likadan kläder, ofta en lång tunikaliknande kjortel, ibland med bälte. Det som skilde manlig och kvinnlig klädsel var främst huvudbonaderna. Gifta kvinnor hade någon form av slöja dok på huvudet, medan männen bar mössor eller hattar.